Flickan gick in i koridoren. När hon började gå frammåt så backade alla. Inte för att de ville lämna plats utan för att de inte ville vara nära henne. Hon kände blickarna bränna i nacken men bryde sig inte, låtsades bara att hon inte brydde sig. Men egenkligen så gjorde hon det. Brydde sig alltså. Hon hade aldrig fattat varför ingen ville se henne i ögonen, vara nära henne eller ens säga hej. Hon fortsatte längs koridoren till sitt skåp. hon kände fortfarande blickarna i ryggen. När hon öppnade skåpet såg hon i speglen som hon hängde på ena väggen att de gjorde miner, låtsades spy och höll för näsan. Hon stängde skåpet med tårar i ögonen. Inne i klassrummet satt hon på sin vanliga plats. långt ifrån de andra eftersom att alla flyttat när de fick reda på att de skulle sitta vid hennes bord. Nu satt de ihop trängda i de andra hörnen av klassrummet. Skoldagen led mot sitt slut och alla sprang mot sina skåp. alla föutom tre tjejer som stannat för att prata med läraren. Flickan packade sin väska som hon fått av sin mormor i födelsedags present. Den var en märkes väska som alla andra tjejer haft tills de såg att hon också hade en. Ute hörde hon några viska. Men de slutade när de såg att hon kom gående mot dem. Väl ute började hon gå hemmåt. Då plötsligt hörde hon det. det där fruktansvära ordet som de börjat kalla henne.
-Mongo, vad gör du här egenkligen??? kan inte du bara gå och dö! ingen skulle sakna dig ändå!!!
Hon vände sig om. Det var Patrik. Den nya killen i klassen. Hon svarade inte. Bara gick där ifrån. ingen såg det men hon grät. inga snyftningar utan bara tårar. På kvällen gick hon iväg. Hennes mamma var inte hemma så hon lämnade ett brev. Flickan gick framåt . Stod helt stilla. Tänkte på om hon verkligen skulle göra det. Då kom Patriks ord tillbaka och hon tittade åt vänster. ett svagt ljus syntes bakom träden. Hon tog ett djupt andetag och tog ett stort steg frammåt. Bakom henne hörde hon tåget. Hon tog ett djupt andetag igen. Blundade och vände sig om...


Gillade ni det??? Kom precis på det och skulle bli glad om jag fick lite kritik (Bra eller dålig , det kvittar)